GLÖMDA SYSKON

Den 27 juli (i går alltså) föddes Arnes äldsta bror Karl Albin. Jag är övertygad om att ingen av er vet vem denne bror är – ty hans födelseår är 1892 och Arnes 1935. Karl Albin blev inte så gammal men döptes som medlem i Jesu Kristi Kyrka den 25 maj 1906 vid Röda Sten i Göteborg och ordinerades till präst 28 nov 1909. Pappa August Hedberg skriver: "Han dog den 11 mars 1910 på Sahlgrenska sjukhuset av blindtarmsinflammation. Blev opererad på onsdag och såsom ett sista försök även på fredag, samma dag han dog. Han är begraven på Sanda kyrkogård. (17 år)"

 

Markerade: Ernst, Karl Albin med Arvida, alla pojkar snaggade för att slippa löss. Omkr 1900

Efter Albin kom Ernst George född 1894 och en vänlig ung man som tidigt i livet drabbades av sjukdom. Men han döptes in i kyrkan några månader efter Karl Albin 1906. August skriver: "Hans sjukdom började med nervfeber den 1 okt 1919, sedan fick han igenom flyttning från ett sjukhus till ett annat, lunginflammation och derefter fel i lungan. Han hade varit på sjukhus men var i hemmet de sista 2 åren. De sista 2 månaderna var det nödvändigt med morfininjektion för att lindra plågorna. En timma före han dog sade han att han kände inte plågor. Är begraven på  Örgryte nya kyrkogård den 17 jul 1923. Bror Ernst hann ändå bli kallad på mission i Sverigemissionen och han mötte den unga Connie i Göteborg och de blev ett par och mycket förälskade i varandra. Något giftermål hann det aldrig bli.
 Bland barnen Ernst med kanin, Arvida, Eva framför gamla Hulda samt tredjen från höger August omkr 1908

Visa fullständigt album

Ernst hemma, med missionärskamrat,  i militärtjänsten samt flickvännen Connie

Ernst begravning på Norra kyrkogården i Göteborg 1923

Emma Arvida var familjens första flickan alltså Arnes halvsyster. Hon föddes 1895, blev döpt i kyrkan 1910. Det enda vi vet om Arvida är att hon tyckte om att sjunga. Hon hade “klena lungor”. August skriver: “Hon dog den 20 maj 1916 kl halv sex på eftermiddagen. Hon var tjugo år.”
 

Arvida, i grenens sångkör, med lilla systern Eva Margareta, i sjuksängen. 

En liten bror Gustaf Wilhelm, “föddes på Wegagatan 12 och dog den 1 okt 1900 under tiden som hans mor låg på sjukhus. Han blev 3 mån gammal.” skriver August.
Eva Margareta föddes 1902 men vid ett års ålder dog Augusts första hustru Anna-Sofia, trettiofem år gammal, och lämnade honom med tre barn och ett spädbarn. August skriver: “ "Jag hadde då en hushållerska som hette Hulda, mycket gammal. Hon var inte särdeles snäll mot Arvida och Ernst men emot min minsta tös Eva Margareta var hon mycket snäll, detta var orsaken till varför hon fick stanna för tösen var inte fullt 2 år gammal." Det enda han sedan antecknar om Eva är: “Då hon var 14 år gammal vistades hon 3 månader på Kålltorp. Hon kom hem den 18 maj men dog på kvällen kl 11.45 den 1916.”
Båda Anna-Sofia och August var troende och tillhörde missionsförbundet. Det var först efter hustruns död som August  kom i kontakt med “mormonkyrkan” genom en granne och blev döpt däri mars 1905. Det skulle dröja många år innan han ingick äktenskap nr 2. I mellantiden var han kallad som missionär, distrikts- och grenspresident i Göteborg. Han ansågs som en mycket bra talare med ett starkt vittnesbörd om evangeliets giltighet. Han vistades ett antal år i Salt Lake där han arbetade med trädgårdsarbete men framför allt fick utföra tempelarbete för hela sin familj, vilket var den egentliga orsaken till att han tog sig dit. Långt senare gifte sig August (som är Arnes far)  med Connie (som är Arnes mor). De hade två söner som vi däremot känner: Arne och storebror George.
Alla halvsyskon försvann ur medvetandet, glömdes bort - och jag vill bara påminna om att dom en gång i tiden tog sin plats i en familj, ett hem och i en församling, precis som vi andra gör idag. (Har skrivit Connies och Augusts historia mer utförligt i boken “Som glasbitar i ett kalejdoskåp” 2005)

Utflykt med församlingen i Göteborg 1914. De då levande barnen Ernst, Arvida och Eva markerade.

Röda sten vid Göta älv där August och tre av barnen döptes samt Wegagatan i Göteborg, där familjen bodde.
Det finns mer näraliggande händelser i släkten som har med barn att göra, barn som bara var här på jorden på ett kort besök och sedan återvände hem. Det gav mig tankar till sången “Varför Herre?” som fanns med i “Vägen hem” 1997.

Varför Herre, varför släckte du vårt ljus,

lilla hjärtat gott som värmde i vårt hus.

Himlarna är dina - liksom jorden vi ser.

Är det ej tillräckligt måste du ha mer?

Varför Herre, varför tog du bort vårt ljus?

Blåste ut dess låga stillade dess sus.

Stjärnorna där uppe - så fåfängt sörjer de.

Varför Herre, tog du när du kunde ge?