Likt fåglarna på grinden togs vi på sängen av snöovädret som plötsligt förvandlade den grå hösten till vit vinter även här i Vivalla. Men det är något visst med snö före jul och vi kan bara hoppas på att det kommer att hålla i sig. Visserligen är det inte nyår än men en kort släktkavalkad kan vara på sin plats.
Påskafton 2012, ett härligt minne tack vare alla barn och barnbarn som hjälper till att göra min 75 årsdag speciell. Den ende vi saknar är Anton, fortfarande på mission i Texas. Annars är gruppen fulltalig och stämningen hög. Mathilda har precis kommit hem från sin mission på Templesquare i Salt Lake City.
Den 27 maj lämnade Lennart oss och det är ett stort tomrum efter honom. Alla våra barn (och barnbarn) har många minnen av honom därför att han är en del av deras sommarland. Nu får vi vänta en tid innan vi träffas och kan ta del av alla hans “goda råd” igen. 
Tre års tuffa studier med ihärdigt arbete ger resultat
Med hösten kom våra nya små tjejer
Det här är väl årets “mesta” bland personhistorierna kan jag tro 
– nej 
jag träffar min kusin Beriths (1936-2005) son, Olle Sandberg, som jag senast såg 1955. Då var han två år. Han bor i Örebro och kom hem till oss för att hämta några exemplar av släktboken “Guds frid”. En släkting som kommer in i mitt synfält från långt borta känns alltid speciell.
– nej 
jag träffar min kusin Beriths (1936-2005) son, Olle Sandberg, som jag senast såg 1955. Då var han två år. Han bor i Örebro och kom hem till oss för att hämta några exemplar av släktboken “Guds frid”. En släkting som kommer in i mitt synfält från långt borta känns alltid speciell.
Det snöar fortfarande ute, snöplogarna både dundrar och skramlar fram på våra gångstigar – dag som natt. Det susande ljudet från bildäcken har ersatts av tystnad nu när allt är ljudisolerat av snön.
Dagens speciella blomsterkvast till Jeanette, Elin och andra som tagit flera av korten. Tack för jag får använda dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar