Har du sett vilka hattar?” sa min bror och pekade på ett gammalt foto. Fina på promenaden är min farmor Hulda, pappa Harry och farfar Frans. Kolla Harrys stuk, det var viktigt att det blev rätt högst upp på skulten. Själv har jag ägt en enda hatt då jag var omkring 20, en liten krok som klämdes fast på huvudet och knappast syntes. Farfars mustaschspetsar är vaxade och verkligt stiliga.
När man åkte på söndags utflykt var hatten med. Fr v. mormors bror grundläggaren Johan Albert Andersson med hustru Hilma samt liten dotter med sjömansmössa; mormor Axelina och morfar Gustaf med sonen Sune i keps på sin stol; och så två passagerare som jag inte känner igen men finklädda är dom. Det gick inte an att glömma slipsen även om det var en eftermiddag med “avkopplande fritid”, då klädde man upp sig och inte av sig som idag. Det tog tid att snöra Sune kängor. Bilden är från omkring 1920.
1935 är pappa Harry ute med sin bror Artur och hans fru Karin. Artur och Harry har rena statussymbolerna på huvudet – det är “chaufförsmössor” som visade att de hade körkort och kunde köra bil. Pappa ägde ingen T-ford men hade tillgång till en. Mamma Märta bär tuff basker på kortet till vänster och traditionell “klockhatt” till höger.
Hattar uttrycker olika saker, här är Arnes bror George nybliven SJ konduktör med rätt att bära konduktörsmössa som bevis på sin auktoritet på tåget, “får jag se på biljetterna!”; min morfars syster Jenny Hellström var frälsningssoldat med bahytt i Sala i början av 1900-talet och Arnes mormorsmor Christina McGregor Eddy (1859-1927)var fiskmånglerska på fisktorget i Göteborg och bar sjal över både axlar och huvud för att klara vindarna när det blåste snålt. Underst kyrkans basketbollag med Arne i hatt längst till höger (omkring 1952) plus några riktiga små favoritgodingar: Harry(pappa), den ordentlige skolgossen 8 år gammal; Emelie i midsommarkrans (1986) och Agnes söndagsfin (2004) inte bara i hatt utan också parasoll


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar