Som jag skrivit tidigare så firade vi under många år jul tillsammans på Hellströms sida med alla mostrar och morbröder, kusiner och så mormor och morfar . På det här kortet - troligen från 1955 – finns kusinerna från äldst till yngst: Gunnel, Bo, Lennart, Eva-Stina, Anders och så lilla söta Annica. Den som saknas på det här bilden är Suzanne, som föddes senare samt Lars, som förmodligen befann sig i ett annat rum då fotografen slog till. Här finns moster Rut, mamma till Eva-Stina, med sin mamma Lina framför sig. Mellan Gunnel och Lennart sitter moster Lola och bakom henne morbror Sune , de var föräldrar till Bo, Anders och den frånvarande Lars. Mormor Axelina och morfar Gustaf sitter i mitten. Morfar kommenterade julen sedan lång tid tillbaka att: “Ja, nästa år är inte jag med!” och så rann det en tår nerför kinden. Men Gustaf hängde med – han dog då han var 96.
Så gifte vi oss och spreds över Sverige och började med egna familjer. Vi möttes mest vid begravningar ända tills vi bestämde oss för att ha en återförening på landet (troligen 1981) och då hade vi förändrat oss en hel del till utseendet men vi var lika bra som våra föräldrar på att prata, skarva och skratta.
Fr.h framför sommarstugan: Lars, Bo, Anders, Lennart, Gunnel, Suzanne, Annica och Eva-Stina
En efter en hade mostrar och morbröder gått vidare. Till slut var det bara Sven och Ulla kvar men dom var också favoriterna bland alla kusiner. Lennart var i Sverige på besök efter jul 1996 och då slog vi till med en kusinträff hos Annica i Karlskoga.
Fr. v. sittande: Göran Svensson med Annica, Sven och Ulla, Suzanne med Jan Ignell och stående fr.v. Ulla Britt och Anders Hellström, Gunnel och Arne med Suzan och så amerika-Lennart.
Bild från Svens begravning 2004 (där Svens son Kjell från första äktenskapet också finns med) men den visar vilka som finns kvar idag 2010. Eva-Stina dog 1999 och Anders 2007.
Så var det dags igen
Efter kusinträff 1 (se nedan) kom kusinträff 2 i Annica och Görans sommarhus som ligger vidunderligt vackert. “Kanonfotografen” Arne var mer begeistrad i den vackra utsikten och tog nästan inga bilder alls på de numera något “äldre” kusinerna men Annica och Görans båt – den kom med.
Min kommentar: Det går inte att med ord beskriva den alldeles speciella jargong som har blivit den hellströmska. Den måste upplevas, dialekten kännas och åhöraren vet som regel inte riktigt vad han/hon skall tro – när historierna driver runt. Det är livfullt, skapande och full fart i generna från Västmanland.
MÅNDAG 13 SEPTEMBER 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar