DE HELLSTRÖMSKA SHOWGENERNA

Att stå på båtdäck och showa en härlig sommardag verkar helt underbart! Mina kusiner Annica och Suzanne i Karlskoga har under omkring trettio år sjungit med i Öjebokören i Karskoga, en kör som har framfört massor med showföreställningar och konserter och är välkända. Men Annica har inte bara sjungit utan också skrivit manustexterna till de musikaler som kören producerat. Till skillnad från mig som skriver ett manus och sedan får en kompositör att skriva melodierna – väljer de som grupp vilken musik de ska sjunga och sedan skrivs ett manus som binder samman sångerna. Idag har Annica slutat i kören men hon har inte slutat att sjunga. Till yrket är hon utbildad akupunktör med egen verksamhet och erkänt duktig som sådan också. Suzanne arbetar på Degerfors kommunkontor och har som första och enda kvinna just nu blivit invald i Degerfors fotbollslags styrelse, en utnämning som blev lite av en skräll i en mansdominerad verksamhet. Som en följd av det måste hon också bli en supporter på matcherna. Bilderna ovan är från sommarshowen  “Evergreens i det gröna”, som alltså framfördes ombord på ett båtdäck. (längst upp tv. Suzanne och Annica som syns på fler bilder)

Kanske fick våra teatergener näring från morfar Gustaf, som älskade film, såg möjligheterna med det nya mediet och startade en biograf. Mellan åren 1917-1924 var han ägare till Centralbiografen i Karlskoga. Det var på den tiden då film var nytt, exklusivt och oerhört spännande. Mamma Märta berättar i en intervju:”Om du kunde ana vilken status det var att ha en pappa som ägde en biograf. Jag fick massor av  vänner, som ville gå gratis på bio. Jag gick i läroverket och vi var absolut förbjudna att gå på något så vådligt som bio utan målsmans sällskap. Men eftersom pappa var där fick jag gå dit.. Jag och mina kamrater satt längst upp vid utgången och smet ut så fort det blev paus, på så sätt såg jag varenda film han visade!”  Märta älskade att se filmer.

Tyvärr var en av morfars kompanjoner inte ärlig utan förskingrade stora summor pengar ur biljettkassorna, vilket var orsaken till att biografen såldes. Men bioåren hade satt sina spår. Mamma älskade alltså film och tog med mig på bio så fort jag kunde sitta still – och jag älskade filmer. Att hon såg film som något bra för mej förstod jag då hon ställde mig inför ett val. En tid hade jag gått i Vasakyrkans söndagsskola förmodligen för att mamma skulle få en stunds ro på söndagsförmiddagen. Jag hade full cirkus hemma sedan min lillebror Lennart var född. Men jag passade inte riktigt in i Vasakyrkans barngrupp, där jag sjöng nubbevisor och vågade skillingtryck utan att ha en aning om att det inte passade sig. Jag begrep inte mycket av handlingen i sångerna heller. Mamma hade inte en aning om att så mycket skabrös text framförd av mina gladsjungande morbröder fastnat i min hjärna. Fröknarna visste inte vad de skulle göra med den munviga femåringen och jag vantrivdes och vägrade att gå dit. Mamma som antagligen inte ville ge upp sina lugna söndagar sa då: “Du får välja, antingen söndagsskolan eller söndagsmatiné med bio.” Ni kan ju gissa vad jag valde. Så kom det sig att jag såg barnfilmer från mitt femte år.

Min första show gjorde jag på landet när jag var 12 år och sen har jag fortsatt. Att skapa på det speciella viset har sedan gått i arv till mina barn och barnbarn och jag gifte mig med en verklig komiker som givit familjen många oförglömliga familjestunder. Till skillnad från Annica och Suzanne så har jag inte fångats av själva sjungandet utan tycker om att regissera. Har inga moderna bilder på mej själv utan det blir historia…

Visa fullständigt album

Kommentar från Annica: (hennes farfar och farmor är min morfar och mormor för att krångla till det lite.)

Hej!
Åhh, vad bra, skulle inte kunna gjort det bättre själv. Kom på när jag fick se bilderna från Ervallashowen, att jag var jätteavundsjuk på att ni hade teater på gården, logen var det va? Så vi ordnade ca 5-6 år senare liknade på Skranta. Vi hade jobbat som galningar med olika sångnummer, danssteg osv.Fullt med föräldrar och dittvingade farmor och farfar. Mitt i föreställningen så dök den 3-åriga ursöta Suzanne upp på scenen och stal hela föreställningen,  vilket naturligtvis gjorde storasyster vansinnig. Helt otroligt hade helt glömt bort det här. Så det är ditt fel att allt detta startade det du!! Harebra
Kusin Annicas

Jag: Vet precis hur det känns – för Lennart gjorde likadant!

Kommentar från  Erica: Vad roligt att läsa om släktingar som har samma intresse som oss och biograf- morfar. Söndagskolehistorien kan jag se framför mig, vilken rolig bildberättelse det kan bli. Du var ju en kvinnlig Emil i lönneberga. Fortsätt att förse oss med släkthistoria. Mvh Erica

HAR LÄNGE VELAT LÄGGA UT FAMILJEFOTOT FRÅN 2007 DET SÅ KALLADE GRIMASFOTOT.  Här skulle det kanske passa in riktigt bra.

Nästan hela familjen utom Carl, John och Marcus.  Alla är tre år äldre och klokare idag