"LAGOM TILL JUL KOM BESKEDET..."

Det var rå och kall december 1912 och Anders Hedlund var ensam med fem minderåriga barn Conny (12) Henry (11), Stina (9), den handikappade Valle (7) och Ragnar (2) i ett dåligt isolerat hus uppe i Brålanda. Hustrun Hilda, nu svårt sjuk i lungsot, hade hämtats till Göteborg av en upprörd far (Joseph Eddy) som menade på att maken hade försvårat hustruns sjukdom genom att inte förse henne eller barnen med mat, givit henne medicinsk vård och vila. Nu hade hon dessutom lunginflammation. Familjen svalt och Eddy gjorde december månad uthärdlig genom att ha med en stor låda full med matvaror ifrån Göteborg. Eddy som var konduktör vid Bergslagsbanan hade räddat dem många gånger genom att kasta ut lådor fulla mat då hans tåg passerade deras hus i Brålanda.

När han och hustrun Kristina förstod hur illa det var ställt med dottern, tog han saken i egna händer, svärsonen Anders var klok nog att inte opponera sig, och föräldrarna hoppades att därigenom kunde rädda den älskade Hildas liv. Kvar i Brålanda – ensam med allt ansvar – var Conny, som inte bara hade syskonen att ta hand om utan också en far, som inte behärskade situationen utan bara söp. Lagom till julafton kom beskedet – Hilda hade dött den 17 december. Jag tror ingen av oss har svårt att förstå att 1912 var en sorgens jul i Brålanda.

 

Hilda är den minst kända bland Arnes släktingar därför att hennes liv blev kort. Men hon är Connys mor och Arnes mormor. Hon föddes i Göteborg 1881, växte upp till en glad och söt flicka, mycket bortskämd av sin far. Joseph Eddy var konduktör, ett verkligt statusjobb vid den här tiden då tågen var vidunderliga maskiner närmast att likna vid en rymdraket i dag. En konduktör som han tjänade mer än en läkare på Sahlgrenska. Familjen hade det relativt gott ställt bodde i en lägenhet om flera rum i Nordstan. Hilda hade aldrig i hela sitt liv saknat varken kläder eller mat, familjen hade haft en eller flera pigor, hon var inte van vid hårt arbete. När hon var sexton år mötte hon Anders, en lång, stilig charmör och slarver med en helt annan uppväxt än hon själv. Ung och helt förälskad blev hon gravid, mamma och pappa Eddy, som var allt annat än förtjusta i Anders, insåg att ett giftermål var nödvändigt. Anders och Hilda gifte sig en vecka efter att Conny hade fötts. Hilda var sjutton år och Anders nio år äldre.

 

 
Julfest hos Joseph och Kristina McGregor Eddy. Igenkända personer på bilden: stående längst bak 3:e fr h Hilda, 2:e fr vänster Hildas yngsta bror Viktor, sittande: t.v Hildas syster Ellen, Kristina och Joseph; längst fram 3:e fr v. Anders med dragspelet. troligen 1903
Sedan började ett liv, som Hilda aldrig hade drömt om. Anders kunde sällan behålla ett jobb, han letade alltid efter något bättre, men han fann det bara under korta perioder. Han fick också anställning som banarbetare vid olika stationer i Sverige och Hilda fick lämna sin älskade familj i Göteborg och bara följa med ut i ett för henne okänt Fattig-Sverige. Det var Gamlestan, Hörken, Borlänge och till sist Brålanda där Anders försökte sig på att vara bonde med katastrofala följder. Täta barnsänger och svält och hårt arbete bröt ned Hilda.

Conny, hennes äldsta dotter och enda stöd älskade henne förbehållslöst och har bara ljusa minnen av modern, som sjöng och lekte med dem. Men hon minns hur Hilda levde på svart kaffe för att hålla hungern borta, maten gav hon till barnen.
En historia ur verkliga livet som kanske får oss att uppskatta allt det vi har runtomkring oss den här julen 2010. Ska berätta mer om vad som händer efter Hildas död för det finns mycket gott att berätta om Anders också.
Bilden ovan:Anders och Hilda sitter längst till höger med Ragnar. Brålanda sommaren 1912.