ATT HA EN DRÖM

I sju månader har jag varje morron tittat på utsikten från mitt kök i Vivalla och förundrats över att jag trivs så bra med den också. Kullen utanför har visat vacker sommarfägring, höstsymfoni och julstämning. 24 år på landet är nu historia! Bara en sån sak – “h i s t o r i a”.

Det började med att Arne en marsdag 1988 på väg mellan Stockholm och Göteborg skulle åka ner och stänga av värmen, som Lennart hade glömt. Han fick pulsa i djup snö, kom ner till huset och ringde mej i Göteborg och berättade hur vackert det var med snön – som sällan låg kvar i Götet. “Varför flyttar vi inte dit?” var bådas vår kommentar och så blev det början på en lång och härlig resa i livet.

Sommaren 1988 var Marcus, Suzan med Emelie och John uppe på landet för att se var och hur bygget skulle ske. Marcus skulle stå som ansvarig även om vi anlitade snickare från trakten. Det stod också klart för den lilla familjen att det skulle bli nödvändigt för dem att flytta in i Lennarts hus under tiden byggnationen pågick. Och det var inte så svårt att tänka sig när sommaren stod i sitt mest underbara flor och allt var ett äventyr. Marcus skulle passa på att göra “Lennarts” till ett året-runt-hus.

Ovan: 3 gånger John. Nedan: 1 gång Emelie

Mitt ibland rallarrosorna på ängen skulle vårt hus byggas men förutom rallarrosor fanns där mängder med busksly, som måste huggas ner och bäras bort innan  det gick att bygga något alls. Medlemmarna i Örebro hjälpte till, konkade och bar och så småningom var marken röjd och i oktober samma år var det dags att börja med grundläggningen och då hade lilla familjen lämnat Alingsås för gott flyttat upp och bodde i Lennarts hus, där det var så kallt på verandan att håret nästan frös fast i väggen under natten för det var kanonkallt den hösten. Arne vet för han bodde där ibland. Strax innan vårt husbygge började på allvar hade alltså Marcus börjat bygga toa och dusch, få till varmt o kallt vatten plus vinterbona verandan hos Lennarts. Men till att börja med var det att springa ut på iskallt dass på gården, precis som man gjort då torpet varit bebott året runt – mellan 1853 och 1930. Det gick an på sommaren, vill jag säga, men på vintern! Det var strongt av dem att inte klaga för nog fick dom offra sin  bekvämlighet under den här tiden.

Överst: Bakgrunden är de vackra rallarrosor som fortfarande växer där. Till höger kör Erica traktor med Emelie och John som passagerare innan vagnen blir full med ved eller trädgrenar. Till vänster: bärarlaget med Emelie i förgrunden och till höger Gunnel precis vid tomtgränsen mot “Lennarts” Huset kom att stå där de höga växterna finns bakom henne.

Bilderna nedanför är dels från sommaren 1988 och hösten ett år senare dvs 1989, då huset var byggt, målat och klart. (Emelie, John, Marcus, Suzan, Gunnel, Arne och Erica.)

Alla människor har drömmar och en av livets stora tragedier är utan tvivel att så få människor förverkligar sina drömmar. Anledningen är ofta att vi är så fastkedjade vid våra dagliga rutiner att vi inte ser vår väg klart. Men  en ännu viktigare anledning är vår motvilja mot att ta de nödvändiga riskerna.

Men någon gång i vårt liv – oberoende av hur framgångsrika vi blir – kommer en idé, en fräsch slutsats, en dröm och den kommer att förfölja oss under resten av livet om vi inte försöker förverkliga den.” (fr New York Times) 

Vi gjorde det.