Till slut fann jag Maria!

Här om dagen hände det. Jag hittade Maria Charlotta och fick bekräftat vad jag hela tiden känt – hon fick en egen familj! Som släktforskare hamnar jag ibland i den situationen att vissa personer inte ger mej någon ro. Ändå finner jag dem inte. Jag letar och letar och kommer alltid till en “död ände” så att säga. Maria var en sån död ände. Hon föddes 1870 som oäkta barn till pigan Charlotta Josefina Andersdotter Ramström (Arnes morfars-mor) i Kärrbo, Västmanland. Charlotta var tjugo år. Som ogift mor stod hon lågt på den sociala rangskalan. Då hon måste försörja sig, drog flera av hennes husbönder fördel av hennes utsatta situation och utnyttjade henne för egna behov. Antagligen såg hon också bra ut som ung. Charlotta fick nio barn varav 2 barn stod som äkta, 3 föddes i samboliknande förhållanden – som ändå gav barnen etiketten “oäkta” i officiella protokoll – 4 hade “okända” fäder. Charlotta följde jag från födseln i Kärrbo till hennes död på fattighuset i Hallstahammar då jag skrev historien om Arnes morfar och mormor. Jag var tagen av hennes tragiska historia och ville se hur det gick för alla hennes barn.(målningen Franz Henningsen”Ogift mor” konstmuseet Aarhus)

“Ogifta mödrar blev oftast utsparkade från hushållet, till en tillvaro med stora svårigheter att försörja sig och barnet.  Fram till 1741 var en så kallad uppenbar kyrkoplikt straffet för en ogift mor, vilket innebar att hon var tvungen att göra offentlig avbön i kyrkan under gudstjänsten. Efter 1741 övergick straffet till ett enskilt skriftermål, vilket betydde att hon enbart behövde göra avbönen för prästen. Det enskilda skriftermålet avskaffades inte förrän efter 1845, även om det behölls i vissa områden.“ I Bred församling – där Charlotta kom att bo var det s.k. enskilda skriftermålet en utskällning från prästen i ett avsides rum men med vidöppen dörr så samtliga kyrkobesökare fick ta del av prästens starka fördömande av den syndiga pigan. Oftast var det oäkta barnet ett resultat av arbetsgivarens övergrepp på en försvarslös person men barnafadern behövde inte utsättas för något offentligt, förnedrande förhör. Han var i sin fulla rätt, hans pigor stod inte högre än kreaturen på gården. …Det oäkta barnet var även utestängt från de flesta utbildningar och yrken som oftast var förbehållna barn av "äkta" börd och det var givetvis också en social förlust för barnet som inte räknades till sin familjs och släkt. Ett utomäktenskapligt barn förnekades näst intill all rätt till samhällelig existens. De ensamma mödrarna var i regel hänvisade till de hårdaste och lägst avlönade arbetena och hade inte stora möjligheter att försörja sina barn. Många mödrar lämnade bort sina barn till någon som vårdade det mot en betalning och barnet fick skötsel efter storleken på betalningen. Ohlander, A-S. - Strömberg, U-B., Tusen svenska kvinnoår : Svensk kvinnohistoria från vikingatid till nutid. Falun 2008.

Charlottas två äldsta pojkar Carl Gustaf och Anders Johan (Arnes morfar) utackorderades i socknen till den som krävde lägst betalning från fattigvården. Ju mindre man fick betalt desto hårdare krävde man att barnet skulle arbeta och det är små barn vi talar om.  När pojkarna föddes var Charlotta sambo med stataren Lars Erik Hedlund vilket gav dem en lite bättre status. Men Lars Erik dog och Charlotta stod ensam och fortfarande ogift med 3 barn. Hon fick ytterligare  3 barn i snabb takt – utan känd far – två barn dog men en flicka Anna Lovisa levde vidare. Så gifte sig Charlotta med arbetaren Gustaf Jansson och flyttade till Kolbäck och fick ytterligare 2 barn, vilka dog i späd ålder. Dog gjorde också Gustaf Jansson efter 2 års äktenskap. Dödsorsaken var njursvikt. Jansson hade arbetat på Trångfors bruk och Charlotta försökte få tillstånd att behålla deras bostad, men bruket ansåg inte att de hade något ansvar för mannens familj och änkan bollades över på fattigvården. Charlotta var 33 år, fullständigt utblottad och förmodligen utsliten av det hårda liv hon fört. Efter diverse skriftväxling inhystes den utfattiga änkan Jansson på Kolbäcks fattigstuga.

När hon var på Kolbäcks fattigstuga inledde hon ett förhållande med en klensmed, änkemannen Anders Segerström, som hon fick sitt sista barn med. Segerström ville gifta sig men det vill inte Charlotta. Han tog på sig ansvaret för flickebarnet de fått gemensamt (Kristina Eleonora Segerström) och Charlotta flyttade hem till Segerström i Hallstahammar och skrevs som hans hushållerska. Tiden med Segerström blev nog den bästa i hennes liv, ty hon fick fast bostad och tillräckligt med mat.  Tyvärr dog han 1907 och slutligen hamnade Charlotta på fattighuset i Hallstahammar där hon avled i april 1928. Hennes bitterhet mot präster kom till uttryck i hennes uttryckliga önskan att inte ha en religiös begravning utan en civil, något som var ovanligt.

Du kanske tänker som jag, då jag följde Charlotta i spåren – hon måste mer eller mindre ha prostituerade sig. Hade det varit fallet hade hon dömts och skickats till spinnhus men i den flyttningsattest som hon fick med sig från Bred till Kolbäck stod att hennes “frejd och uppförande var godt”, vilket var ett gott omdöme. Runt henne fanns också män, som ville gifta sig med henne trots alla “oäktingar”, vilket inte var så vanligt.  Alla turer med präster och husbönder hade inte gjort henne särskilt undergiven eller foglig. Då hon blev “änkan Jansson” tog hon strid med fattigvård och kommunala tjänstemän, inte bara angående sina egna behov utan företrädde mer räddhågade systrar lika utsatta som hon själv. Det gällde undermåliga bostäder, där eldstäderna inte gick att elda i, läckande tak och trasiga fönster;  kläder och skor och framför allt mat, som behövde köpas till barnen. Dessutom kämpade hon hårt för dottern Anna Lovisa som led av epilepsi. Ibland fick hon igenom sina önskemål – ibland inte - vilket finns protokollfört i Kolbäcks kommuns fattigvård.

Anna Lovisa fick tydligen den hjälp hon behövde och flyttade 1901 ner till Göteborg, där hennes storebror Anders Johan (Arnes morfar) hade gift sig och bildat familj. Hon arbetade som piga i olika familjer men då Anders Johan förlorade sin hustru och stod ensam med fem minderåriga barn fick hon ansvaret för den minste, tvåårige Ragnar. Han kom att uppfostras av “faster Anna”. Inte mycket är känt om henne mer än detta och att hon målade och tyckte om att sjunga. (målningen gjord av Anna)

Näst äldsta barnet – sonen Carl Gustaf var rotlös och arbetade som statare i olika socknar i Västmanland – ett år på varje plats, vilket var ganska vanligt för ensamstående statare. Så småningom fann han en hustru och fick en son innan han avled i Bred 1895 bara 25 år gammal. Kristina Eleonora förblev ogift och bodde en tid i Hallstahammar. Hon tog hand om Charlotta i slutet av hennes liv. Hur hon levde och vad hon arbetade med känner jag inte till. Däremot fick halvbrodern Anders andra dotter namn efter henne – Connys syster Stina hette egentligen Kristina Leonora.

Bildcollaget nedan visar överst en bild på Anders Hedlund tv. Troligen är det halvsystern Kristina Eleonora som står bredvid honom och därefter Charlotta Josefina, möjligen halvbrodern Erik Oskar. Bilden tagen utanför St. Pauligatan 15 där kyrkan hade sina lokaler troligen omkr. 1922. Det kan tänkas att Charlotta med dotter och styvson besökte Göteborg då Anders firade sin 50-årsdag. Därunder Sörstafors pappersbruk där Charlottas man arbetade och fattighuset i Kolbäck. Unders en bild på Anna Lovisa (t.h.) och därefter “musikanter i Vårgårda” Anders, Lovisa, Conny, Lovisas väninna Anna, farbror Persson hos vilken Conny hade pigplats, samt George.

Tillbaka till äldsta dottern Maria. Hon auktionerades aldrig bort trots att hon var äldst utan följde hela tiden sin mamma. Hon fanns där när småsyskonen dog av feber, difteri, kramper och undernäring. Hon svalt och frös och var utstött bland socknens jämnåriga. Kanske Maria kände ett stort ansvar för modern för det enklaste hade varit att “dra” som vi säger idag, bli piga med egen inkomst. Först när Maria blev utkastad från sitt hem av fattigvården i Kolbäck – lämnade hon modern, som då hade träffat sin smed. Och då försvann hon ur husförhörslängden utan någon uppgift om vart hon tagit vägen. Jag visste vad som hänt alla Charlottas övriga barn – men inte vad som hänt Maria fram till här om veckan, då jag plötsligt fann henne mer eller mindre mirakulöst. Hon hade flyttat till Tibble i Bergs socken och tjänade piga där. Hon blev förtjust i stalldrängen på gården, Johan Tibbling; de gift sig, fick 12 barn och levde som det verkar ett förhållandevis gott liv, han som stalldräng på Åsby gård och hon som mor till alla dessa barn. Hon dog 1935 65 år gammal. Den som släktforskar kanske förstår vilken kick denna upptäckt gav mig. (Fr Bergs husförhörslängd 1899-1917)