SLÄPP MIN ANDE FRI FRÅN VÄRLDEN

Sista halvåret 2011 blev en tid då det skedde förändringar i bekantskapskretsen och ett par “svärpappor” lämnade den här världen - Ericas svärfar Sven Karlsson, och Suzans svärfar Gösta Vennerholm - samt min svägerska Yvonnes bror, Christer.

Det finns band och goda minnen förknippade med dessa tre personer. Fotografier var det däremot sparsamt med.

Christer har varit en flitig besökare i Lennarts sommarstuga, ibland frisk nog att dra nya elektriska installationer och klippa gräsmattan men ibland bara existerat och vilat i lugnet; kollat att vi ger ladukatten mat; delat med sig av Aftonbladet och Expressen samt som god granne kommit med nybakad sockerkaka till oss, även då han mådde dåligt.Det borde ha varit vi som kom med sockerkakan till honom – men här var det han som visade ett gott exempel. Han gav oss ett foto och sa:”där ser jag bra ut” Han är 16 år,svårigheterna som han sen kämpade med hela livet hade inte börjat.

I augusti avled Ericas svärfar Sven Karlsson. Sven, som var psykiatriker, mötte jag första gången i Göteborg, då jag  blev patient hos honom i hopp om att finna orsaker till min migrän. Vi hittade inga symptom som gick att åtgärda. Varken han eller jag hade då minsta aning om att vi skulle få gemensamma barnbarn och på så sätt flätas ihop av livet. Men så blev det när Erica gifte sig med Per.

< Den stora bilden: Erica och Pers bröllop 28 maj 1992 här med fokus på Sven i mörka solglasögon och barnbarn i famnen. (övriga som anas är Marcus, Suzan, Lennart, John Gunnel, Jeanette, Erica, Per, bakom Per hans mamma Monica, Anna Karin, Mathilda, Emelie, John, Birgit och Arne.)  Till vänster med ett annat barnbarn;, därunder som talare vid bröllopsmiddan och till sist ett senare kort från Ericas kök på Styrmansgatan.

I december var det Suzans svärfar som lämnade oss. Gösta hade vi känt och umgåtts med sedan början av 1960 eftersom båda familjerna bodde i eller utanför Göteborg. (Både dom och vi flyttade runt en del.) När Suzan började leta efter nån att gifta sig med var Marcus på mission och dessutom några år yngre än vad hon var så ingen av oss anade vad som skulle komma. Men även vi har nu barnbarn ihop med all den glädje det för med sig. 

Högst upp: Barbro Vennerholm (dog 2006) och Gunnel familjemiddag 1991; Gösta tillsammans med Arne på landet för ett par år sedan: Gösta 1989 då han fyllde 60 omgiven av släkt och vänner (fam Heikki, Jan Åke Karlsson, Olof, Emelie, Malin, Gösta. Jerry, Anna Lisa och Bernt Percivall, Erica, Kent, Marcus med John, Juhani Sara, Barbro + ett okänt par och jag tog kortet). Underst: Utflykt till Siljan med Barbro, Gunnel och Gösta nån gång på 90-talet; tillsammans med sina 2:a hustru Berit 2007 och längst ner till höger med Marcus 1991.

Nu nalkas skymning allt är ro och jag vill vila.

Det börjar mörkna på min stig.

Mot himlens skyar går en bro men då jag tvekar -

för alla minnen binder mig.

Släpp min ande fri från världen, 

lossa kedjorna jag bär!

När jag fullgjort har mitt liv,

min jordevandring,

tag emot mig där Du är.

(från “Följ din stjärna” 2009)