1937 kom jag till världen, baklänges och på en fredag med numret 13, och har trots dessa vidskepliga tilldragelser levt livet i sjuttiofem år med salt och socker som krydda. Eftersom jag inte gillat födelsedagsfester sedan min mamma av förståelig anledning slutat baka bullar och tårta, + sju sorters kakor, som inmundigades med choklad med vispad grädde, har festerna förvandlats till en stillsam historia som i många fall försvunnit i skuggorna. Men nu skulle det bli kalas för 75 är en bra orsak - 3/4 av hundra. Dessutom – låg födelsedan nära påsk då det fanns en chans att alla dom som betyder mest i mitt liv skulle kunna dyka opp. Det gjorde dom och här kommer bevisen.
AKTIVITET 1 – att flytta ris över hela området för att till slut elda upp det…eller lära sig cykla på en enhjuling
Alla släpade ris även hunden Boris vars lilla nos med pinne syns längst ned i vänster hörn. Ralle tyckte aktiviteten verkade jobbigt och sov sig igenom påskens alla dagar utom då grillkorven kom fram men där gick priset till Boris som stal fem stycken i ett obevakat ögonblick. Arne och jag satt inne på verandan där Arne plåtade utan att behöva röra en pinne.
AKTIVITET 2 – att efter påsk-middan tända på i skymningen och till slut springa barfota över glödande kol (absolut sant) och grilla en och annan korv
Synliga på bild: Marina,(gift med John V) Samuel, (gift med Emelie) Jonathan och Suzan + några till i mörkret, (Fotograf Jeanette, jag har trixat med bilderna)
Dom som sprang i “glödande kol” var bl. a. Marcus.
Sedan kom festmiddan
som var beställd hos Christina Jarl på Ervalla gård
vi börjar mingla runt borden i väntan på mat
Som äldsta barnbarn lämnade Emelie över lådan med brev från barn o barnbarn – underbar present.
Det fanns stunder med en speciell mamma-dotter-närhet av en speciell orsak - fler generationer är på gång – en nyhet på festen
Till slut kom Arnes tal till Gunnel och kamerorna knäppte
Någon officiell festfotograf fick vi inte tag i så därför blev det som det blev med släktfotot – men detta är inte den officiella bilden bara den hysteriska varianten där fotograferna sprang i kapp med bländaren…men roligt blev det.
Ja det var den dagen och jag rekommenderar er att gå vidare och läsa nästa avsnitt en av aktiviteterna vi gjorde.
Tack, Gunnel, för att du delar med dig av alla dessa underbara bilder, för värmen och kärleken som strömmar från dina inlägg. Det är så roligt och givande att läsa din blogg! Du är ett gott föredöme när det gäller att skriva släkthistoria! Och grattis i efterskott - 75 år, jag är dig hack i hälarna. Hoppas det inte dröjer alltför länge tills vi ses! Tack igen!
SvaraRadera