Stormen kastar sig mot våra fönster, det tjuter i skorstenen och det har börjat snöa – flingor som ligger lodräta i vinden, djur och människor håller sig inomhus, hackspettarna gör frenetiska utfall mot korgen med får- och gristalg – talgoxarna klamrar sig fast vid trädgrenarna och väntar på sin tur. Varför talas det om uppvärmning när vintrarna verkar bli bistrare än vanligt? Och kommer tidigare här i Närke! Strömavbrotts-väder garderade vi oss för när vi byggde vårt hus. Vedspisen för mat, spisen i rummet för värme och egen brunn – det funkar och känns tryggt. Men nedfallande trän kan hindra transporterna från ödemarken in till bebodda trakter. Frysen är full med lamm, vildsvin och fisk – så det går ingen nöd på oss.
Tänker på människorna som bodde här i slutet av 1800-talet. Torparens hustru hade dålig syn och när nordanvinden låg på, snön bildade drivor och kölden knäppte i husets timmerstockar – måste hon ändå upp till lagårn i ladan och se till kon. Drivbildningen, mörkret och hennes dåliga syn fick henne att missa huset och falla i en snödriva. Hon hittade inte de 30 metrarna hem. Efter ett par timmar skulle hon ha varit död om man inte saknat henne och givit sig ut och letat efter henne. Det var tuffa tider. Uppe i det lilla Bottnar-torpet fick änkan bara sur ved, som ingen värme gav och där var det bra någorlunda varmt precis vid spisen och bara några timmar om dan. “Vi hade aldrig mer än +13 gr inne” sa en av dem som jag intervjuade. I ett av torpen i Dyltaskogen “Vitmossen” hade de väldigt många barn och bara en omgång kläder, så antingen tvättade man dem inte på hela vintern eller också fick man gå naken tills de torkat. Alla barn hade inte skor utan under vintern bestämdes det vilka som skulle ha skorna och fick gå till skolan den veckan. Nästa vecka var det några andra som fick ta skorna. Det är ofattbart för oss som fryser inomhus när temperaturen kan vara +20, när datorn är batteridriven – liksom MP3 spelaren med musik och ljudböcker. så när elen går, är huset fyllt med allt vi behöver – då är det skamligt att klaga.
I fredagskväll kom John, Jeanette och Anton samt Anna L. Härligt med vinterbesök och Jeanette tog de första vintriga bilderna som ni ser här nedan och sen
fortsatte dom till Västerhaninge och sammanstrålade med Carl och Johanna o Johnny för ett tempelbesök.
Tillägg: Är man göteborgare ska det ätas Gustav-Adolfs-bakelse den 6 november. 
Gustav II Adolf är en av få kungar som fått äran av en egen bakelse. Men bakelsen, som bland andra konditori Bräutigam i Göteborg uppkallade efter kungen för drygt hundra år sedan, gick Arnes mage förbi. I Örebro är det Carl den XIV Johan (den förste Bernadotten) som räknas, så det blev laxbakelse istället – en ganska ny delikatess i vårt kök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar