HAR DU ÅNK?

Jag läste nyligen om ÅNK (åldersbetingad nedsättning av korttidsminnet).
Så här visade sig symptomen:
Jag bestämmer mig för att tvätta bilen. (hos oss är det Arne som tvättar bilen, men artikeln var så här) När jag är på väg ut till garaget upptäcker jag posten i hallen. Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen, säger jag till mig själv. Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i papperskorgen och märker att den behöver tömmas. Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet och bestämmer mig för att tömma papperskorgen först.
Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till pappersinsamlingen kan jag lika gärna posta svarsblanketten. Men då behöver jag en penna. Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån. Jag ska börja leta efter pennan, men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla på skrivbordet. Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.
På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på bänken. Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet. Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen. Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag vattna blommorna. Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten. Då får jag plötslig syn på fjärrkontrollen till TV:n. Någon har lagt den på köksbordet. Ikväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter kontrollen, men ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet. Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna. Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet. Jag lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att hämta en trasa att torka golvet med. Då går jag förbi hallbordet och upptäcker bilnycklarna och jag frågar mej: Varför har jag lagt dom där? Dom bör hänga på sin krok i nyckelskåpet. Visst ja, jag skulle ju ut och handla mat. Så går jag ut, tar bilen, åker och handlar, kommer till kassan. Tja, ni kan ju själva räkna ut vad som händer där. Nej, det gäller inte koden. Koden sitter fint i huvudet men kortet – det ligger i plånboken - som jag glömt hemma!

Är det nån med än jag som har långt framskriden ÅNK? Märker att omgivningen – läs barnen - är mer observanta på vårt mentala tillstånd än vad de varit tidigare, ja då när dom skulle uppfostras och nästan drev oss till vansinne  – men livets förvirring bjuder vi på tillsammans med en god middag för än så länge hittar vi till stans matparadis, med plånboken i fickan.

Elins 20 årspresent var en middag på nyöppnade Casa Nostra i Örebro. God mat.