HYLLNING TILL EN GAMMAL TROTJÄNARE

som blev storebror Äppleträd och stod i rad tillsammans med tre andra äppleträd. Det var längesen de 4 syskonen “Äppleträd” blev planterade i Rosenlunds trädgård av muraren Anders Lidström. Om jag inte tar helt fel så var det hösten 1864, då detta med äppleträd inte alls var så vanligt på torpen. Lidström passade sina telningar noga för det var ganska gott om älg och rådjur, som snek runt och försökte få i sig nån kvist. Men träden blev fast rotade och gav en fantastisk blomning på våren och en riklig skörd av äpplen på hösten. Lidström var förutseende och satsade på bin och bikupor och av hans bouppteckning att döma, kom bikupornas värde (15:-)näst efter husvärdet i storleksordning.

1937 hamnade de fyra träden i Harry Gustafssons ägo. Han lade en lång hässjestör mellan de två träden närmast vedboden för att hänga upp mattor, täcken och annat som behövde piskas; under ett av träden fanns en sandlåda för barnen. Skuggigt och skönt under varma dagar. Mellan träden längst upp mot ladan blev det en dubbel gungställning och mellan de två mittersta träden hamnade hängmattan. Träden var otroligt spännande att klättra i om man var barn eller sommarkatt och så småningom byggde Harry en enkel men betydelsefull koja i ett av dem. Fåglarna hade byggt bon i träden från allra första början. Så framlevde träden sina liv – praktfull blomning, äpplemos, skugga och avkoppling. Till slut la de två ytterträden av – kvar stod de stolta av tiden oövervinnliga mittenträden, varav storebror var ett.  Äpplena förlorade med tiden sin syrlighet men traktens rådjur och senare tiders får äter nu upp dem alla under mörka höstnätter.

Framför hängmattan 1943. Mamma Märta, Gunnel, + Björn och Åke Andersson. De två sistnämnda är barn till Maja och Anders Andersson som några år delade på torpet tillsammans med Märta och Harry.

Idag 2012 är två träd - ett av dem “storebror” - fortfarande kvar. Stammarna håller på att ruttna bort och ger upphov till surrealistiska motiv som skulle pryda en vägg. Och fortfarande – maj 2012 – möter trädet våren precis som det gjort under alla sina år. Otroligt! 

 

 

Efter denna lilla krönika bör ni behandla äppleträden med den vördnad och aktning de är värda och inte bara tänka på att det är dags för motorsågen. Det naturligt sättet att gå bort på kan vara en stormvind. Jag tror inte på “ättestupor” för pensionärer och äppleträd.