Fick ett erbjudande från “Blogg till bok” om speciell julrabatt, varför jag satte igång med att leta bland jul-/vinterbilder från “då och nu”, för ett sista kapitel, även om det inte direkt går att göra ett bokslut för 2013 ännu. När jag började blogga i går kväll lovade SMHI att det skulle falla 25 cm snö men den har vi inte sett röken av här trots att det blåste en orkan som heter “Sven” och snöade för fullt på andra ställen i Sverige. För ett år sen såg det ut så här i Vivalla – men nu är det gråsvart. Men dagen är inte slut ännu.
Mina barn- och ungdomsjular firades undantagslöst i Karlskoga hos mormor och morfar och jag tyckte verkligen om att träffa mina hellströmssläktingar, hos vilka det i mina barndomsögon bara fanns “klang, jubel, sång och massor med mat”. På fotot är morfar 81 och påstod sorgset: “nästa jul är inte jag med längre!” Han hängde med ytterligare 15 år och blev 96. Den julen skötte Axelina fortfarande maten, på samma sätt hon gjort i hela sitt liv. (Här är hon 78 och bara 2 år äldre än vad jag är idag.)
En gång var vi i Helsingborg runt julen trol. 1991; det var innan Anton fanns. Längst ner till höger farfar med Carl 1987. Calle är nästan ett julbarn eftersom han är född i slutet av november. Här är han på besök hos oss i Kåsjön april, 4 månader gammal. Jag skrev i min dagbok: “Karl har varit här, ja John och Jeanette oxå. Han är en glad och speciell liten ande, tillitsfull, forskande, leende och charmig.” Johanna kör några år senare runt med sin snögubbe.
I Rallarrosenlund gällde det att hitta en bra gran att ta med sig. Suzan med Mathilda och Elin lyckades få tag i ett bra exemplar gömd under snön. Året är troligen1996.
Det bakas också pepparkakor till jul. Arne har en stadig inbjudan att vara med Vennerholms och han är en flitig deg-ätare. Här från tiden på Dylta Bruk + ett något senare familjekort från annan plats.
Letade i korthögen efter en jul med Erica och Per, som fastnat på bild, men fann inget. Å andra sidan har dom flera gånger varit i fjällen – så här kommer en bild från Åre. Arne t.v. och Erica t.h, eller är det rymdvarelser? Svartvita bilden från Strömstad 1963, då gällde sparkstötting för den unga familjen Hedberg. Agnes har körkort för båt och fräser hem från city; Per är också en överdängare på bakning och Axel är med på en bild med en vurpa från badbryggan ett år tidigare. Tjusigt!
Det här var lite bilder på min allra finaste skatt och jordens rikedom – barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Det blev nåt av dom eller vad säger ni?
Den 4:e dec var det dags för Emelie och Samuel att fira 9 årig bröllopsdag. Signe fick stanna hemma när mamma o pappa festade i stan.
När jag precis var klar med bloggen kom Johanna och Johnny på blixtvisit. Freja var mest fascinerad av Ralle och alldeles särskilt av Ralles matskål. Det blev ett bildsvep.
Till slut en liten julberättelse. Har du hört talas om Mafalda?
Hon var en judisk kvinna, som bodde i en stad nära Betlehem. Hon var strängt sysselsatt med att feja och få sitt hus i bästa ordning. Kejsar Augustus påbud om skattskrivningen hade fått hela hennes släkt att annonsera sin ankomst till henne. En morgon stod en karavan på Mafaldas gård. Kamelerna var tungt lastade med dyrbara gåvor. Karavanens ledare bugade för henne och frågade om hon hört talas om judakonungen som skulle ha fötts i närheten. Mafalda stannade upp ett ögonblick. Nej, någon judakonung hade hon inte hört talas om. Skulle hon vilja följa med och lämna en gåva till den ny -födde? Mafalda tänkte en stund och fann att hon gärna ville det – bara hon först fick göra i ordning all mat som hennes gäster skulle komma att behöva. Karavanen väntade. Nästa dag frågade Mafalda om de kunde vänta lite till för hon måste städa sitt hus. Morgonen därpå var hon nästan färdig men hon måste inhandla en del varor som hon upptäckte att hon behövde. Kunde de vänta lite till för hon ville GÄRNA följa med och snart skulle hon vara klar. Mafalda blev försenad och kom inte tillbaka förrän på kvällen, På gården var det stilla, kamelerna stod tysta och människorna sov. I morgon skulle hon följa med dem.
På morgonen klädde hon sig vackert, åt en god måltid och gick vid middagstid ut på gården för att följa med karavanen. Men gårdsplanen låg tyst och öde. Mafalda rusade ut i gränden men ingenstans såg hon något spår av karavanen. Hon sprang från människa till människa och frågade om de visste var den nyfödde judakonungen fanns. De stirrade misstroget på henne, skakade på huvudet och gick vidare. Mafalda grät men vad hjälpte det. Nu då hon var beredd och färdig fanns det ingen som visste hur hon skulle gå. Tiden och karavanen hade gått ifrån henne.
Tag vara på tiden
(Hoppas det är OK att jag varit inne bland era FB kort + bloggar för att få några aktuella bilder.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar